|
Här kan du läsa min alldeles egen
historia, från början!
Liten katt i stor värld
I slutet av april 2006 födde kattmamman Bästis en kull små kattungar... En av dem var jag! Jag fick namnet Godis och min bror Solo (numera Torsten) och min syster Lady... Vem vår pappa var, det är mammas hemlighet – men någonstans ifrån har jag fått gott om persergener: Kort nos, runt huvud, stabbig bastant kropp och en lång superfluffpäls!
När jag var tillräckligt gammal fick jag flytta till en egen familj, men efter det vet vi inte riktigt vad som hänt. Vad vi vet är att jag fick flytta totalt 6 gånger. Under den tiden hann jag med att själv bli mamma, trots att jag bara var 1½ år när jag kom tillbaka till Örebro. Jag kan inte berätta hur många ungar jag hade men matte har fått veta av orginalmatte att det rörde sig om 4-5 stycken. Jag undrar var de är idag?
Balkongen bredvid
Men min flytt tillbaka till Örebro var ett lyckokast, trots att jag inte alls kom överens med de 4 katter som jag bodde med då, för på balkongen bredvid fanns två tvåbenta som inte hade någon katt, men de pratade med mig från sin balkong varje dag och när de fick veta att jag inte kunde bo kvar så erbjöd de sig direkt att ta hand om mig. Meningen var att jag så småningom skulle ha flyttat ner till Örebro Katthem, men när min blivande Matte fick veta att jag redan hade haft 6 olika hem så sa hon bestämt att jag inte skulle behöva flytta igen och Husse, trots att han var bekymrad över ansvaret en katt innebar, lät mig få stanna!
Mitt sjunde hem - min sjunde himmel!
Det var en liten katt mina nya människor fick hem, lilla spret sa Matte.
Jag var så van att trängas med andra katter som redan hade sina bestämda platser så jag vågade inte hoppa upp i möbler, i sängen eller i knät. Istället petade jag ner tomma kuvert eller tidningar på golvet och sov på dem. Jag vågade inte ens äta utan att Matte eller Husse stod bredvid - så att ingen kom och jagade bort mig från maten. Om någon försökte lyfta mig sprattlade jag tills jag kom loss.
Efter en månad, när jag var kastrerad och vaccinerad skrev Matte på mina adoptionspapper och lovade igen att jag aldrig skulle behöva flytta härifrån.
Titta bara på bilden, jag var en liten liten katt.
Men sakta sakta växte en ny katt fram, en katt som vågde hoppa upp i soffan och ligga bredvid och till slut - hoppa direkt upp i knät och ligga där. Jag började sova i fotänden av Mattes säng och när hon förstod att jag låg där om det inte var täcke ivägen såg hon till att det fanns en täckefri plats åt mig.
Eftersom jag är en tam, social katt så kanske man skulle kunna tro att detta inte tog så lång tid. Men Matte kan berätta för er att det tog 1 år och 3 månader innan jag för första gången hoppade upp i någons knä, 2 år innan jag började sova bredvid Mattes huvudkudde på nätterna och över 4 (!) år innan jag för första gången låg mellan henne och Husse och sov i sängen! Och att bli lyft tycker jag fortfarande inte särskilt mycket om...
Min lillasyster
Jag är en lycklig katt hos Matte och Husse, men ibland har det fattats saker. När jag kom till Husse och Matte så fick de rådet att ha mig som ensamkatt, eftersom jag hade haft sådana problem med andra katter, men efter att jag fick börja följa med Matte och Husse när de åkte till Landet och Mattes föräldrar så fick jag träffa Landetkatterna Semlan, Mjurre, Ville och Tanja. Och när jag kom hem var jag ensam.... så då grät jag. Mycket. Hela tiden. Till de tvåbentas förtvivlan.... Jag ville ha sällskap!
Och med kloka tvåbenta som förstod vari problemet var så började letandet efter en kompis. Först prövades det med en svart-vit långhårig herre vid namn Isidor, men han var för bestämd och vi kom inte alls överens. Nya försök och till allas förtjustning blev resultatet min lillasyster Nova!
 Min bästa syster!
Syns det att jag gillar min lillasyster? Vi tar hand om varandra, Nova och jag, leker, brottas och äter tillsammans. Även om vi sällan ligger så tätt ihop som på bilden så sover vi gärna hos Matte och Husse i sängen!
Jag är en lycklig katt som har en egen familj som älskar mig precis som jag är!
Fortsättning följer.... | 